AA STUDIER


Det fungerar inte


Skrivarvänlig version


Ett av de sorgligaste uttalanden jag någonsin har hört är, "Jag har varit på AA och det fungerade inte". Det finns inte chans att jag kan räkna alla de gånger de senaste årtionden, när jag har träffat en alkoholist som just nyktrat till som har uttalat detta. Just idag ringde en av mina protegéer för att berätta om en man, som befann sig i ett rum på ett billigt motell, han var ombedd att lokalisera och se om han kunde hjälpa honom.


Min protegé var framgångsrik i att lokalisera den lidande alkoholisten och gjorde det som han hade blivit instruerad att göra i ett Tolfte Stegs Samtal. Han berättade en del av sin historia om sitt drickande och hur han hade fått veta att det var en sjukdom, som han inte hade någon kontroll över och att den medicinska professionen inte heller hade någon lösning.


Den lidande alkoholisten sa slutligen, "Du försöker berätta för mig om AA, inte sant?"


Jake sa, "Det var där jag fann min Lösning".


Den sjuke sa, "Jag har gått på AA-möten de senaste åtta (8) månaderna och gjort vad de sagt till mig att göra. Det fungerar inte för mig."


Jake frågade, "Gjorde du Stegen med en Sponsor, som hade blivit välsignad med ett andligt uppvaknande som ett resultat av att ha gjort Stegen?"


Den sjuke sa, "Jag tror att jag gjorde det, men det som de huvudsakligen sa till mig var att komma tillbaka och du kommer att bli OK. När jag frågade vad jag mer skulle göra, fick jag beskedet, "Drick inte och fortsätt med att gå på mer möten. Jag gjorde vad de sa till mig att göra och AA fungerar bara inte".


En medlem av Anonyma Alkoholister hittade mig nästan död 1964 och sa till mig att han kunde hjälpa mig. Han sa till mig, "Jag förstår. Jag har varit där du är och jag vill hjälpa dig om du låter mig göra det". Jag var villig att göra vad som helst. Han tog med mig till hans AA-klubb och började få mig nykter med Apelsin Juice med lite honung iblandat. När jag började få Delirium Tremens blandade de i lite Bay Rum. Det fanns inga behandlingshem i vårt område på den tiden och sjukhusen tog inte emot oss för alkoholism. Vi antingen skakade och svettades ut det i fängelse eller i en AA-klubb. De flesta av dem klarade det till slutet nyktra eller är det fortfarande. Jag var inte en av dem. Jag såg en möjlighet till att återvända till ett tidigare stadie av mitt ego, genom att bli involverad i ett nytt och spännande arbete och så gjorde jag. Sexton (16) år efter min sista drink, elva (11) år efter mitt sista möte, på en dag utan ett moln på himlen, tyckte jag att ta en öl var en bra idé, eftersom jag var i en mycket "torr" landsända körde jag drygt elva (11) mil för ett sex-pack öl. Det tog mig två (2) år att komma tillbaka till Anonyma Alkoholister mycket, mycket full.


Men vilken skillnad tretton (13) år kan göra! Det låg inga alkoholister runt i Klubben med konvulsioner. Det fanns inga blodsprängda ögon, svettiga ansikten, inga skakande kroppar och lukten av alkoholism var borta. Det fanns ingen apelsinjuice i kylskåpet inte heller honung nära kaffepannan. Det fanns ingen Bay Rum i dokumentskåpet. Det behövdes inte längre, därför att nästan alla hade varit på "behandling" och blivit medicinerade genom processen som de kallade "avgiftning". De hade missat de underbara Gyllene Stunder av misären, lidandet och smärtan av att nyktra till. Först tyckte jag att det nya förhållningssättet var bra, men sedan började jag att se resultatet. Det var mindre och mindre engagemang till Gruppen och det nödvändiga handlandet för varaktig känslomässig nykterhet var ignorerat.


Det fanns mycket få Stora Boken Studie möten eller Speakersmöten, men ett stort antal av "Diskussion/Deltagar" möten där alla fick en möjlighet att tala om vad som helst som föll dem in, även om de inte visste någonting om alkoholism eller om tillfrisknandet från alkoholism. Det fanns även icke-alkoholister som deltog på dessa möten. Detta nyare synsätt av att lära sig leva med alkoholismen började visa sig vara ett sorgligt misslyckande.


Jag hörde ett ljudband med Joe McQ. och deltog senare en helg där Joe McQ. & Charlie P. presenterade deras "Big Book Comes Alive" program. Det blev då väldigt tydligt varför så många återvände till flaskan. Vi var inte bara utan sjuka alkoholister liggandes i möteslokalen, det var så lite Program på våra möten, det var nästan gömt för nykomlingarna. Inte undra på att så få fick mer än några få månader av fysisk nykterhet. De förvägrades det som krävs för en varaktig känslomässig nykterhet.


Utan de sjuka alkoholister liggandes i möteslokalen, var jag tvungen att hitta ett ställe där jag kunde se och lukta alkoholism igen. Jag behövde en ständig påminnelse om var jag kom ifrån och vad som väntade mig om jag inte fortsatte att betala priset för känslomässig nykterhet. Under de åren jag har blivit välsignad med att få en andra möjlighet till att överleva den mest dödliga sjukdomen känd av mänskligheten, har jag frivilligt informerat på många ställen (där de till slut hamnar), där de som nyktrar till är och tillgängliga att tala med. Igen och igen hörde jag det sjuka uttalandet, "Jag gick till AA och det fungerade inte."


Naturligtvis har de rätt. Anonyma Alkoholister fungerar inte! Vi MÅSTE FIXA DET! Men de var inte sagda sanningen. I min Grundtext står det, "Sällan har vi sett en människa misslyckas som utan förbehåll har följt vår väg". "Vägen" är Anonyma Alkoholisters Tolv Steg som beskrivs i boken med titeln "Anonyma Alkoholister". I min Grundtext står det inte, "När vi, som resultat av att inte dricka och gå på möten, själva hade haft ett andligt uppvaknande...". Det står, "När vi, som resultat av dessa steg, själva hade haft ett andligt uppvaknande, försökte vi föra detta budskap vidare till andra alkoholister och tillämpa dessa principer i alla våra angelägenheter".


Vårt verkliga problem är ego-drivet sponsorskap, med mycket liten, om någon, verklig omtanke för nykomlingens välfärd. Proklamerande medlemmar av vår Gemenskap, som aldrig har gjort Anonyma Alkoholisters Steg, tar på sig ansvaret för nykomlingens liv och kommer stolt att meddela antalet "sponseer" som de har. Som en av mina kära vänner sa, "På det sättet som vi misslyckas med vårt ansvar för nykomlingen, gränsar det till slakt". Upphörandet av vår känsla för ansvar för dem som söker hjälp för alkoholism är en av de största tragedierna av vår tid i historia. Det fungerar bara om vi gör det!