AA STUDIER


Min Högre Makt, Glödlampan


Skrivarvänlig version


I deras uppriktiga och ärliga försök att upprätthålla en inte lägga sig i policy angående medlemmarnas religiösa övertygelse och kanske känslighet, utövade våra AA-grundare en mild visdom och erbjöd andlig frihet. Det var rätt tänkt, att ingen skulle vara tillåten att påtvinga hans eller hennes egen religiösa koncept och tro på någon annan medlem i gemenskapen. Ämnet var alldeles för viktig för den blivande tillfrisknande för att bli manipulerad utav en dödlig man. Den blivandes liv beror ytterst på, hans eller hennes "personliga relation" med en "Kraft större än de själva." Uppfattningen var giltig i Programmets tidiga dagar – och är det fortfarande!


Inte på något sätt, emellertid, var idén tänkt att undvika att vägleda vår älskade nykomling längs vägen för andlig utveckling. Tvärtom, hela vårt syfte som tillfrisknade alkoholister var och är, att hjälpa nästa person att uppnå nykterhet. Om personen är en riktig alkoholist är hans enda hopp en kärleksfull Gud, en helande Gud. Så i dess mest grundläggande och enklaste form, är vårt enda verkliga syfte att hjälpa den alkoholist som fortfarande lider att finna Gud.


Detta är ingen lätt uppgift. Ett brett spektrum av svårigheter visar sig, för att förhindra den nya personens resa. Den främsta motståndaren, naturligtvis, är själva sjukdomen. Det verkar som om många, många alkoholister har ett våldsamt emotionellt laddat motstånd mot att acceptera någon form av beroende av en Kraft, som för dem verkar vara ett abstrakt och fjärran avlägset begrepp. Detta inre motstånd bryts ner mest effektivt av den potentiella tillfrisknandens ursprungliga desperation. Det verkar vara en sådan skam, att dagens AA:are faktiskt uppmuntrar nykomlingen att undvika desperationens välsignelse. Om tillräckligt intensiv och tillräckligt djup, kommer denna känslomässiga "botten" att vara den verkliga drivkraften som den blivande behöver, för att driva honom in i processen för tillfrisknande, som erbjuds av AA genom dess 12 Steg.


En annan stötesten, som många människor som är nya i Programmet möter för närvarande, är oss! Vi verkar vara fulla av rädsla angående ansvaret, som vi har fått när det gäller andlig vägledning. Vi smiter undan detta ansvar genom undvikande eller genom direkt förbigående av problemet genom dylika uttalanden som, "Det är Gud sådan du förstår Honom," och, "Det är upp till dig att dra dina egna slutsatser." Så, nykomlingen är lämnad till sitt eget öde. Han förväntas anlända, ensam och utan vägledning till en relation med sin Skapare.


En av de mest kraftfulla och hoppfulla uttalanden som finns i hela texten i Anonyma Alkoholister, finns på sidan 23.


"Den verkliga sanningen, och ingenting mindre, är att vi har upplevt djupgående och verkningsfulla själsliga förändringar som har revolutionerat hela vår inställning till livet, till våra medmänniskor och till Guds universum. Det centrala i våra liv i dag är den absoluta vissheten om att vår Skapare har trätt in i våra hjärtan och liv på ett sätt som faktiskt är mirakulöst. Han har börjat förverkliga sådant som vi aldrig kunde göra själva."


Är vi idag, så långt bort från våra grundares resultat av vårt program för tillfrisknande, att dessa ord är ingenting mer än en trevlig tanke eller en överdrift p.g.a. artificiella upprymda känslor? Om det är så, kan vi uppenbarligen inte föra vidare något vi inte har. Vi kan inte dela med oss av vetskap vi inte har. Vi kan inte ge vägledning som vi aldrig fått. Vi kan inte dela med oss av en vision av en Gud som vi aldrig sett. Vår brist, därmed, blir nykomlingens brist och han kanske dör just av det.


Vårt motstånd blir hans lättsinne. I hans alkoholdimmiga sinne söker han inte och upplever Gud, utan börjar skapa en. Det är inte så konstigt att hans torrläggning blir andefattigt, att han inom en kort tid återvänder till drickandet. Hans Högre Makt var en glödlampa! (Det är inget skämt, vi har hört detta begrepp uttalats mer än en gång och det är inte bara av nykomlingar!) Eller kanske denna kraft större än honom själv var en stol, eller en vägg, eller även en helt vanlig dödlig sponsor. En snabb blick på sidan 112, fjärde raden nerifrån, i Stora Boken gör omedelbart klart en mycket viktig förutsättning i begreppet "...sådan du uppfattar Honom," och det är: "Han kan välja vilken uppfattning han vill, FÖRUTSATT ATT DEN ÄR MENINGSFULL FÖR HONOM. Det viktiga är att han är villig att tro på en kraft som är större än hans egen och att han är villig att leva efter andliga principer."


En Kraft större än honom själv – en glödlampa? Ett enkelt tryck på strömbrytaren bryter kraften. En vägg? Inte så kraftfullt när den konfronteras med en bulldozer. En stol? En yxa kan kvickt göra den högre kraften till tändved. En sponsor då? Om sponsorn misslyckas med att fullända sitt andliga liv, tar hans gamla fiende alkoholen honom tillbaka. Så han gör sig inte så bra som en större kraft. Vad sägs om en hel grupp? Möjligen för någon annan, men inte för oss.


Om en person som är maktlös inför alkoholen ansluter sig till en annan som är maktlös inför alkoholen, och en annan, och en annan, så har vi inte en grupp av människor som ÄR KRAFTFULLA över alkohol. Vi skulle ha en grupp av människor som är MAKTLÖSA inför alkohol. Men de dricker inte! De har fått tillgång till någonting mer kraftfullt än alkohol.


Fraser som "högre makt", "kraft större än oss själva", eller "sådan vi uppfattar Honom" var inte skapade som ett sätt för möjliggörandet av att rättfärdiga vårt medlemskaps fortsatta undvikande av en kontakt med vår Skapare. Sidan 41 i AA-boken står det:


"Vi upptäckte att så snart vi kunde lägga våra fördomar åt sidan och uttrycka åtminstone en försiktig villighet att tro på en kraft som var större än vår egen, då började vi nå resultat, även om det var omöjligt för någon av oss att riktigt förklara eller förstå den kraften, som vi kallar Gud." Igen, "...den Kraft, som är Gud."


Våra grundare hade inga reservationer, över huvud taget, med Vem som hade att göra med dem. Kanske skulle vi göra klokt i att tänka efter mer än en gång, innan vi själva försöker oss på några reservationer. Anonyma Alkoholister är inte allierad med någon religion, som vi väl känner till. Men det är allierat med Gud, "Som före detta problemdrinkare hänger våra liv på det." Det är allierat med andlighet, trots vad vår ingress säger, AA är inte bara en "gemenskap", det är ett andligt sätt att leva.


Det är vår uppriktiga önskan att ingen som läser detta upplever att vi försöker tvinga någon presentation av Gud eller Hans natur på någon. Vår verkliga förhoppning är att en läsare kanske blir knuffad från ett tillstånd av självgodhet eller andligt fusk och sätter igång arbetet med tillfrisknandet.


Clarence Snyder